Har precis tittat på "a beautiful mind" så fruktansvärt fin film. tänk om man själv skulle hamna i en liknande situation, jag tror man verkligen måste älska personen o fråga väldigt mycket för att orka stanna. eller ännu värre tänk om man själv blir sjuk, kommer ens nära och kära ställa upp då. tänk att de finns så konstiga sjukdomar som kan ändra personer helt och hållet, lite skrämmande känns de. men en sak som känns ganska skön är att i dagens samhälle finns det bra mediciner som hjälper personer som är psykisk sjuka. tur att hela samhället har utvecklas och att allt har blivit bättre. det finns bättre sjukvård, mera proffetionella människor, bättre mediciner och en större förståelse för det mesta. jag är glad att vi lever i de samhälle som vi gör.jag brukar nästan aldrig gråta till film, men till den här filmen går det inte att låta bli trots att jag har sett den flera gånger innan. men tror att man blir mera känslig när man blir äldre, eller vuxen är kanske mera rätt ord. men det får vara så för det är okej att fälla en tår när man tycker att något är vackert eller sorgligt. det är mänskligt att gråta ibland. god natt!